Förr var det bästa jag visste att shoppa kläder och skor. Jag blev överlycklig av  ett eller två nya par skor.  I dag blir jag lycklig av fladdermusholkar, jordleverans och vinbärsbuskar att plantera 😉

Jag gillar fortfarande skor och kläder, men idag så tittar mina fötter förskrämt på alla sparade klackskor och jag känner mig som askungens styvsyster och undrar hur fötterna en gång fick plats i dessa tingestar 😉

Vilka vändningar vi gör i livet, vi förändras och lektionerna vi får utmed livets resa formar om oss eller förhoppningsvis får oss att komma närmare vårt “sanna” jag.

Hur många gånger har man inte varit kär och  tror att mannen vi träffat är den enda på planeten och livet går i kras när det tar slut…

Nästa gång vi blir kära så är det tvillingsjälen på nytt det känner vi starkt 😉 När relationen sedan knakar i fogarna så retar vi ihjäl oss på prinsen som helt plötsligt inte alls är så prinslik längre… 😉

När jag var yngre så gjorde jag inget annat än att klaga på mitt utseende, ingenting var bra… När jag  tittar i backspegeln så känner jag ett stor empati med den unga kvinnan som var så hård mot sig själv. Tittar jag på foton så förstår jag inte ens vad det var jag var så missnöjd med.

I dag så är utseende fixeringen värre än någonsin och mängder med unga människor går brott på sig själva och ser inte sin egen skönhet. De jämför sig till och med med medias retucherade bilder.

Det gör ont i hjärtat att höra vad de tänker om sig själva. Jag hoppas att deras livsväg gör att de en gång får känna sig vackra för vilka de är, precis som de är skapta, och inte för att de har rätt “yta” eller “gör” rätt saker… Känslan av att hitta hem är fantastisk.

Att skönheten kommer inifrån är ingen klycha fina egenskaper och ett stort hjärta strålar igenom och en människa som är fin på insidan blir vackrare ju mer man lär känna dem, precis som när någon beter sig illa så är det svårt att se dem som vackra.

Att välja en livspartner enbart efter yttre egenskaper är inte så klokt då det yttre ändras och åldras. Att hitta någon som man kan utvecklas ihop med och som har samma intressen, värderingar och önskningar som en själv det är för mig rätt melodi.

Det viktigaste vi kan lära unga människor och oss själva är att vi älskar dem för att de är de, och inte för allt de presterar eller hur de ser ut.

Vi behöver alla känna oss älskade för vårt sanna jag och inte för den vi tror att andra vill att vi skall vara. För att komma dit behöver vi upptäcka vilka vi är och våga vara oss själva. Vi behöver våga visa vilka vi är, annars får vi aldrig veta.

De flesta vänner jag har säger, att det själsligt infinner sig något speciellt när man blir äldre. Man skiter i vad omgivningen tycker och man vågar uttrycka sin åsikt och göra som man själv vill.

Det innebär en fantastisk frihetskänsla och är något att se fram emot när rynkorna kommer och tyngdlagen gör sig påmind 😉

Jag skulle aldrig vilja backa tillbaka… Jag vill vara här och nu och njuta av livet i lugn och ro under min korkek…