Hej fina du,

Hur har du det därute? Det känns som ett år passerat sedan jag skrev . Från att så gott som att skrivit och delat blogginlägg i princip varje vecka i flera år till inget alls på över 3 månader. Det känns som en hel evighet. Det har också hänt så mycket att det är svårt att tro att man kan hinna med att uppleva och känna så mycket på tre månader.

Det har varit omvälvande och inneburit ett totalt känslokaos både upp och ner. En inledning och snart halvtid som 2025 som jag inte såg komma. Tvära känslomässiga kast åt alla håll, högt och lågt . Jag är inte i mål men jag börjar landa och jag blev både rörd och tacksam för att mitt livstecken på FB fick sådant gehör. Djupt tacksam för alla kommentarer, meddelanden och hjärtan de värmer ska ni veta <3

Förluster man inte kommer över

På snabbspolning blev jag först överlycklig över ännu ett positivt röntgensvar. Vi hann nästan fira det så bestämde sig älskade Sune att lämna oss på Alla Hjärtans Dag. Efter 19 år tillsammans blir det väldigt tomt men man förstår att det är oundvikligt. Jag gick ut till stallet och när jag kom in hade han fått en stroke och kunde inte gå så det blev ilfart till veterinären där han fick somna in.

Jag hann inte hämta mig från det så blev Elton sjuk inget allvarligt (trodde vi först) men det slutade med att han efter en knapp mardröms vecka, mängder med veterinärbesök, undersökningar och mediciner inte fanns med oss längre. Det blev en shock. Att gå från fullt frisk till att vara borta på mindre än en vecka var helt overkligt och är fortfarande. Något gick sönder inuti och vi får leva med ovissheten om vad. Det enda vi kunde göra var att släppa taget. Jag fick posttraumatiskt stress syndrom och trodde att alla skulle dö vilken sekund som helst. Jag kämpar forfarande med tankar och känslor och använder de verktyg jag har för att läka.

TILL MINNET AV WHATA SWEET CHEX “ELTON” 2018-2025

Att förlora någon som har levt hela sitt liv är sorgligt och saknaden är stor. Men att förlora någon som är precis i början av sitt liv tar liksom framtiden ifrån en.

När det inte blir som man tänkt sig

Elton beställde jag innan han ens hade “tillverkats” och han föddes samma dag som en annan hjärtehäst och klok själs födelsedag, som lämnat oss många år tidigare. De var så lika. Vänliga, kloka, coola och trygga individer. Elton kom till Hermansdal när han var två månader med sin mamma och vi fick nästan 7 år tillsammans. Han var en riktig unicorn och bara gav, det var aldrig några problem bara glädje. Jag är övertygad om att inte heller Elton såg detta komma. Vi trodde båda två att vi skulle leva livet tillsammans. Jag bearbetar fortfarande och kan varken skriva eller prata om honom utan att tårarna kommer. Jag känner av honom tydligt från andra sidan så jag vet att han är med mig men det gör inte sorgen mindre inte ännu iallafall.

Inte bara vi förlorade en vän Golden Eltons kompis blev också lämnad ensam. Det var så hjärtskärande. Golden kom hit som sällskap till Elton och är pensionär. Jag kunde inte lämna honom i sticket eller stoppa in honom till Joey och Lancelot som är sjövilda i hagen. Det hade hans artros ben inte klarat så det blev att leta kompis. Jag hittade/universum skickade in Bobbalong “Bobby” en nioårig “Gipsypony” från Irland som hade kissing spines och inte kunde ridas som han var nu. Men vi läker 😉 Vi åkte och hämtade honom direkt och det blev så himla bra på alla sätt. Nu känns det som om han alltid varit här. Golden & Bobby är fina vänner <3

Det tar tid

Jag läker och känslorna åker bergodalbana. Livet fortsätter, alla andra djur måste ha sitt. Det går inte att dra täcket över huvudet när det är så många andra som behöver en. Något som jag reagerade på var att jag flera gånger sa fel hästnamn när jag pratade med mina vänner och bearbetade sorgen och chocken. Gång på gång sa jag Royal istället för Elton. Royal var min soulmate i hästformat som jag förlorade 2010. Även han för ung och under traumatiska omständigheter där jag stod maktlös. Jag gick sönder då också och det tog lång tid innan jag återhämtade mig.

Nu när han dök upp gång på gång i mina tankar och jag sa fel namn funderade jag på om jag inte hade läkt förlusten så bra som jag trodde. Utan hade stoppat undan den i mitt inre. I den kinesiska medicinen är sorg starkt kopplat till lungan och som ni vet så lever jag med lungmetastaser. En “stark lunga” tillåter inga metastaser. Något som jag absolut kommer att undersöka vidare och inte släppa taget om.

HÄR KAN DU LÄSA MER OM METALLELEMENTET OCH SORG

Ment to be

Någonstans där i sorgen och alla känslor dök det upp en bild på en åring i Italien som jag fastande för direkt. Fråga mig inte varför. Jag letade inte häst, var inte inne på säljsidor och tittade, men FB skickade in annonsen i mitt flöde 5 min efter att den lagts ut och jag fastnade och kunde inte släppa honom. Efter ett helt magiskt flöde så har jag nu en ettåring här hemma. Jag som varken skulle ha häst och inte unghäst igen. Jag som sålt av alla bebissaker för att den dörren var stängd har nu en ny vacker, vänlig och mycket välbekant själ här hemma. Jag är så tacksam, förundrad, hedrad och lycklig över att han är här. En ny liten unicorn som kommer springandes så fort han ser mig. Jag får nypa mig i armen över att ha fått en lika fantastisk häst till i mitt liv. Han hjälper mig att läka Elton och det känns som om det blev en framtid igen.

Hjälp från ovan

Här om dagen slog något mig, tänk om Royal är tillbaka? Jag kom inte ihåg vilka datum varken han eller “Just The Way You Are” var födda och var tvungen att ta fram passen och vad tror du? Tårarna började spruta igen. De är födda samma dag!!! Hur är det ens möjligt?

När jag tänker på hur Royal dök upp i mina tankar hela tiden efter att jag förlorat Elton. Och hur jag fastnade för den själ som nu är hos mig på Hermansdal kan jag inte annat än att bli djupt rörd och berörd och känna att jag har fått ett väldigt fint “tröstpris” efter min enorma förlust.

Den ena ersätter inte den andra. Men tanken på att det är så många energier och hovar på andra sidan som är med och drar i trådarna för at vi skulle hitta varandra värmer både själ och hjärta. Jag känner att jag har hittat något som är unikt. Ment to be <3 helt enkelt. Just The Way You Are har nu varit på Hermansdal i fyra veckor och Bobby i tre månader och det känns som de alltid har varit hos oss och kanske är det så. De hör hemma här.

Våga igen

Jag vet att det är fler som står på tur då åldern helt enkelt tar ut sin rätt. Det är naturens gång sorg, saknad och tårar är det pris man får betala för att ha alla dessa fantastiska djur runt sig och älska dem som jag gör. Men hellre det än att vara utan alla stunder av kärlek, gemenskap, tröst, skratt och samhörighet. Man måste vara modig för att våga igen när hjärtat går sönder vad det än gäller. Tillit till livet och att vi får de upplevelser vi behöver för att växa och utvecklas.

Man kan ju fråga sig vad jag ska lära mig av att älska så djupt och gå sönder när jag mister någon. Den här gången har jag nog förstått en del av det. En sak är att jag kan inte rädda alla, ibland händer livet och jag är maktlös, hur mycket jag än är villig att uppoffra och försöka. En annan del är att faktiskt fördjupa kontakten med de jag har på andra sidan och våga igen. Jag har alltid haft en nära kontakt till andra sidan och nu är det dags att inte se förbi den utan istället bejaka det.

För mig är det hästarna och djuren som alltid påverkar mig mest. För dig kan det vara något annat. Det viktiga tror jag är att vi ser det som går rakt in i oss och förstår att det vi känner starkt för det är där våra livsläxor finns. Upprepas samma saker gång på gång och väcker starka känslor då kan vi nog vara väldigt säkra på att det finns något där som vi behöver förstå. Självklart kommer jag att sörja när jag förlorar någon här på jorden. Men det är utom min kontroll när det sker och de finns där när jag stannar upp och känner in. Jag kan bara göra mitt bästa för att skapa bra förutsättningarna för att vi alla ska vara friska och starka inifrån och ut

Önskar dig en fin start på Juni