Hej fina du,
Hoppas att du saknat mina blogginlägg. Vi har har sorg på Hermansdal och det har varit lite mycket med sjuka hästar och hundar. För en dryg vecka sedan var jag tvungen att ge upp min högt älskade Ice och låta honom gå. Vi har balanserat i många år och den kinesiska medicinen har räddat honom många gånger men nu gick det inte längre. Precis som med oss är det med djuren. När vi blir äldre kommer krämporna. Vi behöver precis som dem justera det vi äter och hur vi lever men i bland räcker det inte hela vägen. Jag avskyr verkligen att inte räcka till längre. Det är så svårt att släppa en själ som man är så nära. Nu slipper han ha ont mer. Nu är det vi som är kvar som får bearbeta att han är borta och ta oss igenom sorgen
I bland blir det för mycket
Mitt i all sorg och saknad efter Ice är det dags för nästa sjukling. Nu har vi en annan häst som står på box och vi gör allt vi kan både veterinärt och alternativt för att vi ska kunna hjälpa honom. Mitt liv består just nu av att räkna puls, andetag, foderstater och symtom. Allt för att skapa de bästa förutsättningarna för mina älskade pälsbarn. Med tanke på deras ålder förstår jag att jag har en massa tuffa avsked framför mig. Jag försöker komma tillbaka till nuet och inte oroa mig för framtiden så ofta jag kan. I bland känns det så svårt. Det krävs både träning och medvetna val för att påminna sig om allt positivt som faktiskt händer samtidigt som om det känns som om livet rasar ihop.
Inte nog med att djuren börjar bli gamla och svaga så har vi haft teknikproblem med hem och kurssidan. Nu har även min kontorsdator bestämt sig för att freestyla och göra egen karriär. Suck och pust 😉 Som tur är mitt i allt elände så finns det hjälp. Både duktiga veterinärer som kan hjälpa djuren akut och datadoktorer som kan ta hand om min dementa dator. Alla drar vi vårat strå till stacken för att hjälpa till och det känns skönt att kunna luta sig mot någon när man inte räcker till.
Livet får oss att växa och utvecklas
När det blir så här i livet, vilket vi inte kommer undan har vi slutändan lärt oss något, växt och blivit starkare. Människor säger ofta att jag är så stark och klok. Jag ger dem energi och hopp. Det är fint och känns härligt att höra. Jag vill verkligen att alla ska må så bra som möjligt både människor, djur och natur. Det är livet och de val jag gjort som utvecklat mig till den jag är. Har man gått på känslomässigt gym sedan barnsben och haft den uppväxt jag har så har man med det möjligheten att utvecklas.
Jag kan analysera och lära mig saker eller bli ett offer. När det kör ihop sig känner jag mig som ett men inte så länge för jag trivs inte med att vara maktlös. Jag reser mig upp och går igen och försöker att göra det bästa av situationen. Letar efter solstrålarna i livet för de får mig att må bra. Jag trivs helt enkelt inte i en tung mörk energi den grusar hela mitt maskineri både i kropp och själ.
När vi överlevt händelser och utvecklats av dem kan man faktiskt vakna upp och känna tacksamhet för att det inträffat. Självklart känner jag inte tacksamhet över att min vackra Ice lämnat mig. Men jag känner tacksamhet över alla gånger han kom så fort jag ropade och de fina stunder vi har haft tillsammans när man är så nära en annan själ som det bara går. När det räcker med tankar och energi för att man ska förstå varandra. Det är de som dyker upp mellan gråtattacker av sorg och saknad.
Känslor påverkar vårt inre
Sorg i den kinesiska medicinen hör till hösten och metallelementet. Dit hör lungan och tjocktarmen. Jag är inte förvånad över att jag känner av min förkylningsastma som varit försvunnen länge de stunder när jag mår som sämst. Kroppen är verkligen en fantastisk skapelse som talar om allt vi behöver veta för att hjälpa den om vi bara lyssnar.
Intuitionen är själen som pratar med oss så lyssna på din inre röst och dina känslor som dyker upp de berättar något. Känslor behöver komma upp till ytan. Vi behöver tillräckligt med energi för att kunna transformera dem och släppa taget om dem. Gör vi inte det kommer de att komma tillbaka starkare och starkare ju mer vi trycker undan dem.
Om lungan som hör till hösten och metallelementet har brist på Qi så kan du ha svårt att släppa en sorg och gå vidare. Det kan i förlängningen leda till depression och andra fysiska och känslomässiga problem. Vi ska inte glömma någon utan att förvara dem i hjärtat och älska dem även om vi inte kan se dem längre. För mig är det tydligt att själen lever kvar och jag har flera djur som kommit tillbaka till mig i nya kroppar vilket jag ser som ett gott betyg 😉
Att stärka metallelementet hjälper dig att ta dig igenom ett sorgearbete.
-Var ute varje dag och andas in frisk och klar luft
-Släpp ut dina tårar även om det känns som om de aldrig tar slut
-Ät varm mat som soppor och grytor och långkok
-Rensa ut och städa släng sådant som du inte behöver
-Vila och gå och lägg dig senast 22.00
-Ät mat som är vit; såsom rättika, vita bönor, vitt ris (Kung Markatta har ris av bra kvalité), vit fisk, päron (gärna kokt). Mjölk-produkter och vitt mjöl är inte närande för lungan. Ej heller vitt raffinerat socker.
-Saltmoxa kommer att stärka och balansera hela kroppen och hjälpa dig transformera känslor
När vi har en bra balans mellan Qi, Yin ,Yang och mellan de fem elementen mår vi bra i kropp och själ.
Det är så lugnt och skönt att balansera kroppen, vara ett med alltet och låta de fem elementen harmoniera med varandra. Tack för att jag får vara med i din kurs, och skapa mitt flow…
Tack??Tack??Tack??
Jag har haft hundar hela livet. Vet hur svårt det är när man måste skiljas från sin bästa vän.
Det blir frågetecken när jag skickar hjärtan.