Hej fina du,

Sköna maj är här och väderprognosen kommer förhoppningsvis med lite försommarväder snart. Jag har för första gången klippt gräs med vantarna på. Naturen är så otroligt vacker den här tiden på året med sin skira grönska. Grönskan på Hermansdal har redan fått sällskap av mängder med solgula maskrosor och det är om dessa nyttiga gula “minisolar” som dagens blogginlägg handlar om. Inte undra på att både vi, hästar, kaniner och får gillar dem. Vi har en mängd växter i vår svenska natur som stärker och hjälper oss.

Maskrosen är en livskraftig läkeväxt där man kan använda hela växten från blomma till blad och rot. I den nordiska örtmedicinen används främst roten och bladen för sin goda påverkan på matsmältningen, samt dess stimulerande effekt på lever och bukspottkörtel. Jag är stolt över att vara ett “maskrosbarn” och uppskattar den livskraftiga gula solen som verkar överleva allt.

KINESISK ÖRTMEDICIN & MASKROS 

I den kinesiska medicinen beskriver man alltid smak och qi hos en läkeväxt. Detta hjälper oss att veta vilka egenskaper växten har och vad den kan användas till. Maskrosens blad och rot har en smak och qi som man beskriver som bitter och sval.

Här kommer några exempel på när man använder maskros sett ur ett kinesmedicinskt perspektiv. Klargör hetta, torkar upp fukt och löser upp stagnationer

Det är maskrosens bittra och svala smak som gör den effektfull att behandla hetta och fukt. Symtom på detta kan vara utslag/eksem, gulsot och matsmältningsbesvär såsom illamående och diarré. Maskrosens urindrivande effekt hjälper kroppen att göra sig av med fukt som kan visa sig som täta urinträngningar, ödem, svullna leder och svullna extremiteter.

I den nordiska örtmedicinen är maskros en viktig läkeväxt för leverrelaterade besvär och man kan säga att den hjälper levern även sett ur ett kinesmedicinskt perspektiv, då leverns uppgift bland annat är att cirkulera qi och nära senorna. Om leverns qi stagnerar bildas hetta och levern kan då inte heller nära senorna som den ska. Det kan visa sig genom symtom som varma, svullna och smärtsamma leder, pms med framförallt ilska, huvudvärk, ödem och sötsug.

Te på maskrosblad

Ett te på maskrosblad är bra för dig som har matsmältningsbesvär. Te på maskrosblad har en urindrivande effekt och är även bra att tvätta irriterad hud med, till exempel akne och eksem.

Ta 1 msk torkade eller 1 näve färska blad och häll över 2-3 dl kokande vatten.

Låt dra 5-10 minuter, sila och drick.

Te på maskrosrot

Maskrosrot sägs reglera blodsockret och verka blodförtunnande. Ett te på maskrosrot hjälper och stimulerar lever & gallblåsa samtidigt som det är urindrivande.

Man kan antingen köpa torkad maskrosrot och göra avkok på och vill man kan man använda honung för att förbättra smaken. Om man gräver upp rötter själv eller har förmånen att få rötter från någon som grävt upp dem i ett försök att bli av med maskrosorna kan du rengöra och torka dem för att använda senare. Om man vill, kan man även rosta dem efter torkning. Pröva dig fram och se vad du gillar bäst 🙂

För en kopp te, ta 1 tsk torkad/rostad maskrosrot och låt sjuda i 3 dl vatten i 15-20 min, smaka av med honung. Vill man variera eller förbättra smaken kan man pröva att koka maskrosroten med ett kardemummafrö och får då ytterligare effekt i att hjälpa kroppen göra sig av med fukt och cirkulera qi.

Tinktur på maskrosrot

Tvätta maskrosrötterna rena med vatten och en tandborste.
Skär rötterna i centimeter-stora bitar och torka dem i torkugn, i vanlig ugn på 40° eller i ett varmt och torrt rum (men inte soligt).

När rötterna torkat lägger du dem i en glasburk och fyller på med vodka/brännvin 40%. Se till att spriten täcker rötterna ordentligt. Låt dra i 4 veckor och sila sedan bort rotbitarna.

Förvara tinkturen i en mörk glasflaska och ta 1 tsk i ett glas vatten vid behov eller som en kur.

Nu är det bara att ge sig ut och plocka maskrosor. Lycka till 🙂