Hemkommen efter en lyckad loppisrunda möts vi av ett stort trauma…

En gammal fågelholk som ett starpar flyttat in och boat i, hade trillat ned… Panik utbryter och det stackars starparet letar efter sin holk…

Jag klarar inte av när små hjälplösa fågelindivider förtvivlat flyger runt och hjälplöst letar efter sitt hem…

Panikartat sätter en massiv räddningsinsats i gång på Hermansdal…

Tankar fladdrar genom huvudet som, vart kan jag köpa en ny holk, kan jag bygga en holk tillräckligt snabbt?

Vi hade en mesholk över, men efter vårens nyvunna kunskap så vet jag att det måste vara ett större hål i en starholk …

Det är en hel vetenskap det här med fågelholkar 😉

Bråda tider, vi gjorde ett snabbt överslag över alla nyuppsatta fågelholkar och enades om en med “starhål” i, där vi inte trodde någon hade flyttat in i…

Fram med stege, skruvdragare och skruvar. Räddade de sista fågelbos resterna ur den nedfallna holken så att det stackars starparet inte skulle behöva börja om från början igen…

När vi väl började skruva ner den som vi trodde obebodda holken med rätt hål till stararna så flyger det ut en liten fågel !!!

Nu inser vi att vi kanske gjort något väldigt dumt, i våra försök att rädda det bostadslösa starparet har vi istället krossat en annan familj …

Försiktigt öppnar vi botten på holken och ser att det ligger ett bo fullt med små ursöta pytteägg…

Snabbt upp med mesholken, försiktigt in med boet och ner från trädet… In med starparets borester i deras nya hem och upp med den holken i “deras” träd, medan ångesten river i oss över att den lilla familjen med äggen som kanske inte kommer tillbaka och tar hand om sina ägg…

Sen slår oss nästa insikt, herregud tänk om vi fattat fel och hålen i de nya holkarna är för små i allafall… Jag ser framför mig hur de förtvivlade försöker ta sig in till sina ägg och någon tvåbent idiot har satt upp en holk med för litet hål och äggen dör … Googlar på telefonen om storlekar på hål i fågelholkar, in och hämtar linjal och upp i båda träden igen och mäter, inser med en lättnadens sucka att hålen är rätt 🙂

Ångesten river fortfarande i mig över att det lilla fågelparet med äggen inte kommer tillbaka och funderar på om vi behöver åka och köpa en äggkläckningsmaskin för att gottgöra vårt tilltag…

Inser att jag kommer inte få en lugn stund förrän jag vet att äggen har fått sin mamma och pappa tillbaka…

Så återigen fram med stegen och upp i trädet 😉 Öppnar föööörsiktigt luckan och ut flyger en liten blåmes …

Nu blir jag lugn den lilla fågeln har inte övergivit sina ägg i den nya bostaden. Talar om för henne att hon nu fått ett tryggare hem med mindre hål som ingen större fågel kommer att kunna ta sig in i 🙂

Och den största boven jag kommer att låta henne vara i fred nu 😉

Herregud det är inte lätt att bo på landet…

Ett nytt projekt till hösten är att inventera alla holkar så att inga fler trauman uppstår nästa vår…