Lita alltid på din magkänsla…

Vintern var över och vi skulle åka till veterinären för att kolla ett par hästar så att de var ok och kunde sättas igång och tränas efter vintern…

10474204_10155138878905271_3553455815468874368_n

Vi bodde mellan Uppsala och Gävle och åkte ända ner till Halmstad där vår favoritveterinär håller till …

Ett stort projekt med många timmar i bilen…

All snö och is var borta, men jag fick en föraning, och vis av erfarenheten så litade jag på min magkänsla… Det innebar att nya dubbdäck införskaffades till både bil och släp trots att vintern var slut 😉

 

423364_10151288214155271_1917434450_nI gryningen var vi på väg med våra nya dubbdäck och två hästar i släpet…

Vägarna var torra och fina och termometern visade på plus… Men min obehagskänsla ville inte släppa…

 

Stunden när jag förstår varför jag varit orolig….

Söder om Stockholm mellan Järna och Nyköping tilltar mitt obehag…

Jag säger till chauffören att sakta ner och koppla in fyrhjulsdriften, varför vet jag inte, och inte han heller 😉

Sekunden efter så börjar det regna och det blir en ishinna på framrutan, vi inser att det är svartis på hela E4 an och det är glashalt.  Vi kommer över ett backkrön och det är trafikkaos. Det står bilar åt fel håll på vägen, i dikena och mellan körbanorna det är bilar överallt …

Framför oss kör en långtradare som bromsar och hela släpet viker sig och åker som en plog på vägbanan, fram emot de stillastående bilarna på vägen.  Jag ser bilar komma efter oss i alldeles för hög hastighet, framför oss har vi långtradaren som kommer att haverera i högen av stillastående bilar … Man hinner tänka mycket på de sekunderna… Jag tänker att, gode gud se till att hästarna klarar sig… Att bli fast med en långtradare framför sig och påkörd bakifrån med hästar på släp det kan aldrig få ett lyckligt slut…

Änglavakt ….

Stunden efter känns det som om vi åker in i en slags tunnel. Jag vet inte annars vad jag skall beskriva det som. Allt känns overkligt, som att vi är mitt i en film, och mirakulöst så rätar långtradaren upp sig, vi glider igenom en smal lucka mellan alla bilar. Det känns som om vi glider i en slags energitunnel tom ljuden försvinner det bara susar därinne i tunneln och det finns en trygghetskänsla. Någon minut senare så är vi tillbaka i verkligheten igen och har passerat hela olycksplatsen helskinnade…

angelsgodufos

Det är min fulla övertygelse att vi hade beskydd och att de såg till att vi klarade oss helskinnade…Mitt liv har lärt mig att alltid lita på det jag får till mig hur oemotsägligt det än kan verka i stunden…